Jag blir så arg och ledsen på samma gång. Vad är det för skillnad mellan mig och en 16-årig tjej i Sendai? (en av städerna som är totalt översvämmade). Varför har jag det så bra? Jag är knappast mer värd än henne. Hur kan jag gå runt och klaga på små saker som matteprov och hål i strumporna när så många människor inte ens har ett hem just nu? Livet är inte rättvist! Det gör ont i mig att sitta här i mitt bekväma hem i Sverige när en familj precis som min har det så svårt just nu på andra sidan jorden. Vad finns det jag kan göra?
Jag tänder ljus och ber för alla i Japan just nu. Jag ber för alla människor som kämpar för sitt liv just nu. Jag ber för alla som har en anhörig där nere utan livstecken. Jag ber för att läkare och volontärer ska skickas ner för att underlätta situationen. Jag ber för att alla andra länder ska ha styrka och resurser nog för att stötta Japan fullt ut. Jag ber för att alla människor där ska hitta tröst i varandra och Gud i den här hemska situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar