Tung dag med ett fint slut.

Idag hade vi avtackning för en av våra präster, Julle, som har varit med i 21 år nu. Helt galet. Det kändes tungt i hjärtat att säga hejdå till honom, vi kommer ju ses igen, men han kommer ju inte vara här hos oss mer...med konfirmanderna, på Tonår, i kyrkan. Det kommer aldrig bli så bra som det har varit. När jag var på väg mot avtackningen kände jag ingenting men när den höll på blev jag verkligen berörd och tårögd. En människa kan betyda så otroligt, otroligt mycket för så otroligt många. Fatta vilken kraft vi egentligen har att beröra och förändra andras liv. Det är helt sjukt.

Efter avtackningen kom Lottie, Ottilia & Vendela över vilket var superskönt. Dels för att få träffa dem och dels för att få tankarna på annat. Vi köpte Ben & Jerry's, drack te och satt och pratade i några timmar. :) Det känns alltid bra när vi ses, hur lång tid det än går mellan gångerna. Och det, det är vänskap det.

Massor med kramar,

Madde.