1. Jag är sjukt rädd för att någon ska peta mig i ögonen.
Så länge jag kan minnas har jag haft problem med ögonen. De har kliat, svullnat upp och gjort ont ganska regelbundet under min uppväxt. Jag har haft mycket problem med ögonen på grund av min dåliga syn också. Detta har gjort att jag har blivit rädd för att folk ska röra mina ögon och göra det ännu värre. Det låter lite fånigt men jag blir till och med rädd nu när jag bara skriver om det. x) Vi kan ta ett exempel. När jag skulle få glasögon gick vi till en optiker för att se om jag kunde ha linser. Och ni som har linser vet hur mycket man rör ögonen när man använder linserna. Ni kan ju bara gissa hur det gick. Inte nog med att optikern kom ganska snabbt fram till att det var omöjligt för henne att ens nudda mina ögon, så fick vi reda på att det är fel på min horn hinna. Det betyder att om jag skulle ha linser, så skulle linserna ligga och skava på ögonen vilket skulle vara riktigt illa. Alltså, jag och ögon är ingen bra kombination.
2. Jag är rädd för att inte kunna vara där när mina nära och kära behöver mig.
Jag lyssnar alltid när mina vänner behöver prata och försöker hjälpa dem på alla sätt som jag kan. Om det är kaos mitt i natten så är det bara att ringa eller messa mig. Jag håller mig vaken. Om personen behöver råd, ger jag han/hon råd. Om personen bara vill att jag ska lyssna, så är jag tyst och lyssnar. Jag vill ställa upp, helt enkelt. Så vad jag är rädd för att inte kunna finnas där. Om jag får reda på att någon av mina vänner behövde mig och jag inte fanns där för honom/henne, då vet jag knappt vad jag ska göra med mig själv. Jag får ångest och dåligt samvete över det i flera dagar. Därför gör jag allt som står i min makt att alltid finnas där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar