onsdag 13 juli 2011

Och jag var 17 år, ville inte va den som blev kvar.

Började tänka på en grej. Jag fyller 17 snart. Hjälp. Tiden flyger förbi mig, alldeles för fort. Vad hände, liksom? Nyss gick jag på högstadiet och hade fortfarande inte insett att lugg är the way to go. Nu ska jag börja tvåan på gymnasiet, ta körkort och fylla 18. Med lugg och allt. Hjälp.

Jag tror att Veronica Maggio fattar, hon sätter ord på mina känslor.

Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
Märker du hur fort det går?
och jag var 17 år 
Ville inte va den som blev kvar

Jag har slitit ut så många skor
i en stad där ingen längre bor

hjälpte till på min brorsas restaurang
mina vänner ville va som han

Valborgskaos på stora torget,
rackarberget '95
Vi bodde högst upp 
Vad mer vill du veta,
jag berättar vad som helst

Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
Märker du hur fort det går?
och jag var 17 år 
Ville inte va den som blev kvar

Jag minns det än idag,
en vattenfestival
Minns att ingen ville åka hem
Jag skulle utomlands,
jag bytte efternamn
och jag blev en av dom som aldrig kommit hem

Sen jag var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
Märker du hur fort det går?
och jag var 17 år 
Ville inte va den som blev kvar


2 kommentarer:

  1. Det känns som att du verkligen kommer behöva din lugg när du kör upp till körkortet. ;)

    SvaraRadera