Söndagstankar.

Klockan är två och jag har hittills druckit två koppar te, varit i kyrkan, hjälpt min bror att packa och klappat min kisse. Idag är det sista dagen på den här veckan och imorgon väntar en helt ny rad med sju dagar då jag har saker/läxor/prov varje dag. Det brukar stressa ihjäl mig men jag har frid idag. "Kärlek och rädsla hör inte ihop, för den verkliga kärleken driver bort all rädsla." - Första Johannesbrevet 4:18. Rädslan är INTE större än Guds kärlek till oss. Guds kärlek är större än all rädsla, all oro, all smärta. Detta är väldigt lätt att säga, men svårare att sätta i handling. Att lita totalt på Gud och släppa taget om rädslan. Rädslan har ju alltid funnits där, vi är ju vana vid den. Men jag tror att det är otroligt tröttsamt att hålla fast vid rädslan. Man blir trött, både i armarna och i hjärtat. Det bästa är nog att släppa det hårda greppet om oron och istället falla i armarna på Gud. Hos Honom får vi nämligen vila, Han ger oss frid. Utan att vi blir sådär trötta.

Jag älskar alla er. Och jag älskar Gud. Och jag ber och hoppas att ni vet...att Gud älskar er.

Massor med kramar,

Madde.